Okej.. Jag erkänner! Jag är riktigt dålig på att blogga! Men C-uppsatsen som skrivs just nu bara drar musten ur en!

 

Men nu de här senaste typ 2 veckorna har jag förutom skrivit c-uppsats faktiskt dietat! Jag har bara bestämt mig för det, för att jag själv känner att jag måste förändra mig eller åtminstonde sträva efter att bli nöjd med mig själv! Har nog alltid känt mig obekväm med mig själv, då alla mina vänner har typ varit smala och smärta (i mina ögon) och jag har alltid varit den där mulliga och kurviga kompisen! Så har alltid känt mig annorluna men har såklart blivit äldre och klokare och vet att jag aldrig kommer kunna bli den där pinnsmala utan jag vet att jag har mina gener. Min mamma är oxå mullig och kurvig, jag har mina breda höfter från henne och tro mig ben går inte att "banta" eller träna bort! Dom finns där och kommer alltid finnas där! 

Skönhetsideal, kroppsideal och allt som snurrar runt oss är ju helt galet!! Varför bryr man sig egentligen? Det är ju sjuka ideal men visst det börjar bli bättre.. Men asså jag är 22år och påverkas fortfarande även fast jag tror mig blivit klokare. Men jag vill fortfarande bli smalare, snyggare och allt det där, men jag har börjat insett till vilken nivå det går för mig och min kropp.

Men tillbaka till min diet, som jag fortfarande går på, typ. Ja jag gjorde det för att det tillsammans med min träning ska kunna resultera i kanske viktnedgång eller smalare midja och lår. Jag har gått efter 17-Dagars dieten som bara finns om man googlar på den. Har följt deras kostschema då det står vad man ska äta varje dag, vilket jag tycker är det bästa för mig för då vet jag vad jag ska äta! Så jag började och äta bara liksom protein och grönsaker, sallad til luncher, smoothies till frukost och typ kyckling med grönsaker till middag och så snurrade det på! Så att gå från att absolut äta knäckemacka varje dag till ingen! Jag hade sååån sug efter knäckemacka med leverpastej och marabou helnöt! Helt galet men höll mig ifrån knäckemackorna i typ 1,5 vecka i alla fall och sen så var det en klok vän som påminde mig om att varför är man så hård mot sig själv egentligen? Nån knäckemacka är ju inte det farligaste och jag hade ångest över dom. Helt galet! Så nu äter jag lite knäckemackor när jag känner för det, men inte 5 om dagen precis men 1-2 det dör jag inte av. Förra veckan tränade jag 6 av 7 dagar så om jag äter något "utanför" så är det nog rätt lugnt trots att ångesten finns. Men till sommarn ska jag känna mig någorlunda nöjd med mig själv, jag ska bli bekväm! 

 

Puss och Sovgott / Johanna