hej, hallå och allt såndär till bloggen!

 

Jag har alltså inte bloggat nånting på den här bloggen eller på någon annan sen ja år tillbaka.. Så idén till att börja nu är så spontan så ni anar inte. Känns till och med konstigt att skriva ni med tanke på att bloggen är typ ja icke-känd av nån.. Jag är ingen speciell person, jag är nog en ganska normal svensk ung tjej som bor med en katt i en etta i stan. Jag kanske är världens sämsta person på att blogga, jag kanske skriver hjärtskärande texter eller helt onödiga, glädjefyllda och om totalt ointressande händelser för er. Men jag kör!

 

 

Tanken om att blogga har slagit mig en del gånger på senaste tiden faktiskt.. dock med tråkigaste ämnet nånsin! Cancer.. Efter kvällens Nej till cancer- gala passar det nog att presentera tyngsta ämnet som tynger mig mest. Ta en titt på min header. fyra bilder, en på mig och tre på personer i min familj som drabbats av cancer av olika former. En av dom har haft Hodginsk lymfon och som tur var "bara en vanlig" knöl i bröstet . Den personen är min mamma! Hon har klarat sig igenom det men glans. Med hodginsken gick hon igenom cellgifter och strålning. Hennes knölen i bröstet var inte cancer och som tur var inte stor heller, men hon valde i alla fall att operera bort en tårtbit av höger bröst.

Person nummer två är min morfar. 89år. Han fick diagnosen prostatacancer för inte alls lång tid sen och får nu behandling genom hormonsprutor var tredje månad.

Sen kommer vi till person nummer tre bland bilderna, och det är min pappa! Han opererades första gången för tumörer i ryggen när jag var super liten, typ bebis. Tumörerna var då godartade, men övergick sen till det ofattbara elakartade. Hans typ av cancer var då jätte ovanlig och var inte ens 100 fall i världen. Minns inte vad det var egentligen för typ av cancer. Tumörerna växte i ryggen och ärr på ärr på ärr fanns längst ner på ryggen ca 20-25 cm långt. För min pappa slutade livet alldeles för fort, hösten 2006 somnade han in och jag var bara 12 år.

 

Trots att jag skrivit om ett riktigt tungt ämne för mig och för en massa andra i första inlägget på nystarten är dessa tre hjältar i min värld och inspirerar mig otroligt.

I år tar jag min examen som sjuksköterska och har inspirerats och fått sån energi och vilja att jobba med människor i mitt liv just av dessa tre personer.

 

I min kära framtid lovar jag att inte endast skriva om bara hemskheter. Men mer passande kunde det nog inte bli ikväll.

Så ja, godnatt världen och på återseende!